Riva är det roligaste jag vet! Det är som en skattjakt i husets historia. Det kräver inga stora inköp eller direkt handverkskunnande. Bara en kofot. (Substantivet: en kofot, verbet: att kofota) 

I helgen började vi riva i övre hallen i Andreas hus. Här ska dörrar flyttas och plats göras för ett nytt badrum. Badrummet idag ligger i en tillbyggnad som ska bort för att återställa husets originalutseende. I övre hallen var det ett lager masonit och på vissa ställen även ett lager tretex. Och där under en fin panel!

 

(70-tals grönt innan)

 

(Den gröna färgen möter en grisrosa..)

 

 

Det var samma panel som vi hittade som bröstning i det sovrum som vi börjat riva.

Men när man river uppstår många frågetecken. Varför är taket sänkt i ett parit ovanför trappan? Går det en bärande bjälke där?

Varför har de använt två olika lister på samma vägg?

Hur såg låset ut som satt här tidigare?

Allt är så fint under masoniten! Jag skulle vilja riva alla ytskikt i huset på en gång! Det blir ju bara vackrare. Man behöver inte göra något annat, ingen renovering, målning eller tapetsering, bara riva! Tyvärr sitter ju elen ovanpå alla lager, så den skulle man behöva åtgärda.. Tur är svärfar är elektriker!  

Andreas målade brädorna med 50% linoljefärg och 50% linolja innan, det ska skydda dem. Först trodde vi att det skulle räcka med en bräda i bredd, men det krävdes två. Men det blev riktigt snyggt! Vindskivorna är falurödfärg målade.

Eftersom nocken inte är i 90 graders vinkel så hade Andreas hyvlat till rätt vinkel innan på längden på brädorna. Om ni förstår vad jag menar.

Nocken böljar men det gick bra ändå.

Det är lätt att tänka sig hur man renoverar ett torp från 1850. Man ser tapeterna, färgerna, möblerna framför sig. Men det är betydligt svårare med ett hus på landsbygden från 1920! Hur såg möblerna ut? Vad var det på väggarna? Om man söker på 1920-tal så får man bara stilidealen från städerna, modernismen började komma, tidig funkis, 1920-talsklassicism. Men trender tog lång tid att ta sig ut på landet.

1920-tal

Men om jag istället tittar på trenderna perioden innan, 1910-1919 (Nationalromantiken), så känns det inte heller rätt för vårt hus. Det känns också för modernt och man får även där mer stilideal från städerna. Hur långt efter var de på landsbygden? Var de så långt efter att de på 1920-talet fortfarande inredde med Jugendstil (1898-1909)?

Nationalromantik

 

 

 

Jugend

 

 

På tal om Jugend så hittade jag det här övergivna huset när jag googlade efter Jugendbilder, otroligt vackert! Hur kan någon överge ett så vackert hus?? Här kan ni läsa mer: http://fredricsson.blogspot.se/2010/08/jugend-villan_5385.html

Visst att man ska inreda som man själv tycker är vackert men vi vill gärna få tillbaka den gamla känslan i huset och vi kan hitta tapeter som vi gillar från alla dessa epoker.

Det bästa vore att hitta ett liknande hus med mer originaldetaljer bevarade för att hitta inspiration. Jag har letat på hemnet.se, men de flesta hus från den här tiden har blivit renoverade både en och två gånger under årens lopp.

Jag har även tittat på Carl Larssons bilder, där kan man få väldigt mycket inrednings inspiration.

Och även på andra konstnärer.

När vi väl börjar skala av väggarna kommer vi säkert hitta vackra originaltapeter att inspireras av. Mer bilder kommer! 

PS: När jag hittat bilder på nätet som jag vill spara så ”pinnar” jag dom här: http://www.pinterest.com/amarriesa/countryside-home/

Jag och min (numera) man har svårt att komma fram till hur vi ska fördela vår tid mellan våra hus. Vilket ilandsproblem… Just nu så spenderar vi mer tid i hans hus för det har badrum och värmesystem. Hans hus är från 1920 men totalrenoverades 1950 och tanken är att det ska tillbaka till original. Det är mycket jobb med det, det är bobart men inte vår stil. (Korkoplast på alla golv, masonit i alla tak osv) Mitt Torp som ligger bredvid är charmigt och vackert, finns såklart en hel del att göra som på alla gamla hus, men inget akut. Och att lägga tid på det när vi ändå nästan bara är i hans hus känns dumt. Men Torpet är ju ändå mitt, det är en investering och jag vill ju så gärna få det fint.

Vi har valt att hålla ekonomierna kring våra hus skiljda även nu när vi är gifta. Vi köpte dem

var för sig och betalar renoveringen för vårt eget. Men tid är också pengar, som det brukar heta. Jag tycker att det är så mycket roligare att arbeta sida vid sida på ett renoveringsprojekt, och det logiska är ju att lägga vår tid på det hus som vi kommer att vistas i…

Är det dumt av mig att lägga all min tid på att renovera någon annans hus, när jag har ett eget? Trotts att denna någon är min man? Och trotts att det är det huset vi kommer att vistas i? Svårt!

Torpet med gäststuga

Hans hus, som det såg ut från början

 Nu i helgen var vi ute på landet igen. Härligt vackert sensomrigt!

På fredagskvällen kom jag ute sent efter jobbet, Andreas hade plockat fram räkor ur frysen och lagt ett gott vitt vin på kylning. På lördagen blev det en lååång helgfrukost och sen kom min syster med man och bebis på besök så då blev det inte mycket gjort. Vi gick runt och tittade på alla husen och bara umgicks.

En hel del tid i helgen spenderades i vår ”nya” soffa och fåtölj. Kvinnan som sålde dem på blocket hade köpt dem nya på 70-talet. Jag är egentligen inte så mycket för brun plysch, men jag gillar dem ändå! Sköna är de också. 600:- för båda, vilket var riktigt billigt. De är vad min mamma skulle kalla för ”camp”. (var tvungen att slå upp ordet i SAOL och där står det: adj. Gammelmodigt o. lite löjligt på ett moderiktigt sätt. Är det vad vi kallar retro nuförtiden?)

Andreas hade även snickrat ihop ett temporärt soffbord av en gammal skåpslucka som han hittade på vinden och en trappstege. Blev riktigt fint tycker jag! Kommer nog att få vara kvar rätt länge.

Vi spelade lite stenkakor också vilket är mysigt! Så här ser vår musikhörna ut i vardagsrummet. (Vevgrammofonen står på en byrå så att det är lätt att veva och byta skiva)

När vi hade en lugn helg därute utan en massa slit så hann vi fundera en hel del på nästa steg i renoveringen av Andreas hus och vad jag ska göra på Torpet. Är svårt att fördela sin tid mellan alla hus. Men mer om våra planer i ett annat inlägg! 

Förra helgen behandlade vi golvet i Andreas länga. Det är ett undergolv egentligen som det hela tiden legat plastmatta på, Andreas hade slipat det och sen täkt det inför målning och tapetsering.

Vi gjorde enligt min beskrivning i tidigare inlägg.

Penslade ut kalket utblandat med vatten. Inte helt lätt att få det jämnt, kalket hade samma konsistens som lättmjölk..

Dagen efter när det torkat så borstade vi bort överflödet med skurborstar och dammsög sedan ordentligt.

Sen blötte vi golvet med kallt vatten och rakade sen ut såpavattnet, ett tips som Andreas fick av kulturhantverkarna. Då blöttes kalket upp igen och det var svårt att få ut såpavattnet jämnt, så efter att vi rakat ut det så gick Andreas över det en gång till med en mopp för att få det jämnt.

Dagen efter såg det riktigt lovande ut! Hade inte torkat helt, men det såg jämnt och fint ut. Det missade jag att ta en bild av, men det såg ut som efter kalkningen, nästan så ljust och fint! Nu i helgen ska vi såpaimpregnera det en gång till. 

I helgen ska vi äntligen ut till Torpet igen! Vi kommer ha gäster med barn ute lördag till söndag, så jag vet inte hur mycket som blir gjort. Men det ska bli skönt att komma ut! Ser fram emot att se syrenen blomma, missade det förra året!

Andreas tapetserade sin länga förra veckan, alla lister är målade och det enda som kvarstår är att behandla golvet och sen piffa! Längan hade ett undergolv, som aldrig varit framme med två lager plastmatta på. Nu är det slipat och behöver få någon form av behandling. Egentligen så förespråkar jag vanligt såpaskurning, men längan kommer att hyras ut så vi behöver få ett tåligare golv snabbare. (Vill ni se mer bilder från Andreas hus så lägger han upp bilder här. Inte så ofta dock..)

Så här skriver Kullabygdens byggnadsvård om kalkade golv: ”Här råder delade meningar, vi vet, men redan Linné beskrev kalkskurning från sin resa i Västergötland, så metoden har hyfsat gamla anor. Och här i Skåne har man kalkat tämligen friskt inomhus, i första hand inte för att det blev snyggt utan för att desinficera och hålla loppor och löss borta i möjligaste mån. Speciellt noga var man med exempelvis skafferiet. Ett faktum är också att ytan blir motståndskraftigare både mot insugning och mekaniskt slitage med en kombination av kalk och såpa. Dessutom blir träet också aningens ljusare jämfört med bara såpa. Golvet blir efterhand stenhårt och fullständigt oemottagligt för inträngande smuts. Vårt golv i butiken som såpskurats sedan 1850-talet har det spillts både trätjära och rödvin på, utan att det blivit några fläckar.”

Så planen är alltså ett kalkat såpaimpregnerat golv. Så här beskriver kulturhantverkarna tillvägagångssättet:

SÅPIMPREGNERAT GOLV:

Vill man påskynda processen att få ett skurgolv kan man impregnera golvet med såpa. Gör då så här:  

Fukta först golvet lätt med vatten. Blanda en del såpa med två delar vatten. Moppa ut såpvattnet över golvet så jämt som möjligt. I kanter  och hörn kan man använda en trasa eller stor pensel. Därefter låter man golvet torka någon timme. Denna behandling  upprepas en eller två gånger. Man kan polera golvet med en fin polerskiva på en singelskurmaskin när det är torrt för att få en fin yta. Var beredd på att golv behandlade med såpa är flammiga och gula till en början. Med tiden försvinner flammigheten och golvet bleks till en silverskimrande yta. Det tar ungefär ca 6 månader upp till 1 år, beroende på hur ofta man våttorkar eller skurar golvet. Gör alltid en provyta först.

Bild från.

FÖRBEHANDLING MED MÅLARKALK:

Vill du ha ett golv som är ljust från början och något hårdare börjar du med att behandla golvet med kalk:

1 del släckt målarkalk till 5 delar vatten (0,5 1 målarkalk räcker till 20-30 kvadratmeter golv), som målas ut över det slipade golvet. Vänta tills det är helt torrt, 5-10 timmar. Torrborsta bort överflödet. Sedan läggs såpa på, enligt anvisning ovan. Behandlingen med kalk, görs bara en enda gång. Det går inte att lägga kalk på ett redan såpskurat golv, eftersom såpan hindrar kalken från att tränga ner i golvet. Gör alltid en provyta först.

Bilder kommer!

Trevlig helg

Förra helgen provbakade jag småkakor till bröllopet. Tanken är att vi till brunchen dagen efter ska några olika sorter. Jag gillar finska pinnar så jag tänkte göra små hjärtformade.

Ville inte baka så många så jag halverade receptet, men missade att halvera sockret… Blev lite väl söta! Och så hade jag inget ägg att pensla med. Får se till att öva en gång till! Men söta, både till smak och utseende blev de!

I Andreas kök är den översta lådan även ett bakbord, mycket praktiskt.

 

Jag använde det här receptet: http://www.arla.se/recept/mordegskakor/

200 g smör, rumsvarmt

1 tsk vaniljsocker

1 dl strösocker

4 1⁄2 dl vetemjöl

Vispa smör, vaniljsocker och socker med elvisp, använd visparna, tills allt det blir ljust och poröst. Tillsätt mjölet och vispa på låg hastighet tills det blivit en smulig deg. Tryck ihop degen med handen i bunken. Ta upp degen på köksbänken och baka ut den. Den här degen kan bli både finska pinnar, brysselkex, syltkakor eller uppåkrakakor beroende på form och hur man pyntar dem. Se länken!

Flaggstången på Andreas tomt har sett bättre dagar. Till och med nerifrån såg man att någon hade gnagt lite på toppen. Så i helgen fällde vi den! Och läget var värre än vi trott, det var ett stort hål rakt igenom toppen och den var murken.

Martin Timell hade sågat upp den till kaffeved, men inte vi! Den del som var dålig sågades av, ca 80 cm, stången hyvlades för att återfå sina proportioner och sandpapprades. Stången grundades med 50/50 linoljefärg och lacknafta. Sen ska sprickorna kittas med linoljekitt och så ska den målas några omgångar till. På midsommar, när det är mycket folk ute, planerar vi att resa den igen!

Med ett bra förarbete kommer den inte behöva målas om förens våra barnbarn tar över gården!

En lärdom av att fälla den är att en flaggstång är tyngre och otympligare än man kan tro. De var två starka män som gjorde det och det gick med nöd och näppe.

Flaggstången hade en stor vacker glasknopp som nu ligger inlindad i handdukar i väntan på att få komma upp igen! 

Att ta fram hemma plockade, styckfrysa hallon på vintern är verkligen lyx! (även fast kalendern säger att det är vår så känns det inte riktigt så)

 

Förra helgen bakade jag en rulltårta som jag fyllde med rårörda hallon. Hembakad rulltårta och köperulltårta är verkligen som natt och dag!

Tack till mamma som har plockat många av hallonen jag har i frysen! Det är dags att äta upp det som finns kvar innan det är hallonsäsong igen. Jag är en sån som sparar och sparar, vill ha dem till något speciellt tillfälle vilket gör att jag inte använder dem.

(Bilden är tagen i Andreas fina 50-talskök.)

Att köpa ett hus som någon som jobbat på betongfabrik ägt är inte alltid så kul. Den ”fria tillgången” på betong gör att många nödlösningar är mindre kul att få bort.

I hela undervåningen i Andreas hus ligger ett centimetertjockt lager av någon cementslurry direkt på originalgolven, på det spånskivor och på det korkmatta.

På övervåningen hade vi hoppats att det bara ligger spånskiva och korkmatta. Men icke.

Golvet i sovrummet tyckte någon, någon gång var för ojämnt för att lägga nytt golv på, så då la hen ut små kluttar av betong fint i lod och sen la hen spånskivor och korkmatta. Perfekt vågräta golv! (Jag skriver hen för att inte fördomsfullt anta att det var en man som jobbade på betongfabriken och som var husets ”hemmafixare”, även om sannolikheten är rätt stor..)

 

Nu försöker vi försiktigt bryta bort betongen för att sedan kunna slipa golvet. Det är bättre än på nedervåningen där det ligger betong över hela golven, men ändå rätt jobbigt..

Nu har Andreas tagit bort lite mer spånskiva från väggarna, han ville se om den fina originaltapen gick runt hörnet, och det gjorde den! Nu har vi ett ”fint” originalhörn i sovrummet.  

 

Under fönstret hittade Andreas en av de gamla golvsocklarna, så nu vet vi hur de såg ut och kan nytillverka! De är enkla, med bara en liten avfasning, som vi hade misstänkt. 

Rivning är nog en av mina favoritsysslor ute på Torpet. Det kostar inget, krävs inga inköp, nästan ingen planering och så är det så spännande att se vad man hittar!

I söndags gav jag min på taket i köket i Andreas länga. Jag hade hoppats på att hitta någon fin spont bakom masoniten, men nej.

 

Först ett lager papper, uppsatt med häftstift. Sen ett märkligt ihop plock av brädor. Vissa vackra breda, andra smala. Vissa såg ut att ha varit golv, andra var tapetserade med en vacker blå tapet.

 

Nu har vi två alternativ. Antingen slipa taket, täta mellan brädorna med massor med latex och måla. Eller sätta upp en spont av något slag. Vi får se!

En erfarenhet jag fick var att det är en dålig idé att riva ett innertak utan skyddsglasögon och andningsskydd… Det fanns skydd 30 meter bort i ett annat hus, men jag var lat och tänkte att jag kunde hålla andan och kisa lite. När masonitskivorna föll till golvet med ett brak fylldes luften med damm, sågspån, massor med muslortar och allmänt bös. Idag hostar jag och känner mig irriterad i luftvägarna. Skräpet i ögonen försvann efter några blinkningar, men inte det som jag andandes in.

En kollega nämnde att det kunde vara sorkfeber, men det ska inte finnas söder om Dalälven, så jag hoppas att jag slipper det! Dessutom är det nog vanliga möss och inte sorkar som bor på vinden.

Man lär sig något nytt varje dag!

Blir så avundsjuk när Andreas åker ut till Torpet (eller egentligen sitt hus, bredvid Torpet) på en vardag och pysslar/renoverar/river!

Idag fick jag dessa bilder. Jag har varit sugen på att börja riva i sovrummet sen han köpte huset!

 

Före: Spånskivor på väggarna med en tråkig intetsägande tapet. Korkmatta på golvet. Skivor i taket.

Därunder: Vacker tapet med fin bård från när huset byggdes (ca 1920). Under korkmattan ska det finnas ett trägolv, än vet vi inte skicket på det. Och under skivorna i taket fin spont. (inte pärlspont, men fin ändå)

Jag tycker att jag känner igen tapeten.. Visst har någon firma gjort ett nytryck av en liknande??

Som vanligt efter ett glas vin eller två en sen kväll så börjar jag och Andreas att riva lite i hans hus. Förra helgen var det dörrarna. På 50-talet sattes det masonit på dörrarna för att det skulle bli fint, modernt och lättstädat. Vi var så nyfikna på hur dörrarna såg ut under så vi slet bort masoniten på baksidan. (Dörrarna står nästan alltid öppna, så det vi har rivit syns inte så ofta.)

Den ena dörren var fin under!

Den andra var det inte.. Speglarna stack antagligen ut för mycket, så dom sågade helt enkelt bort dem! Vandaler… Men Andreas tror att han kan fixa till dörren så att den blir fin igen.

Trevlig helg på er!

I slutet på förra veckan var Andreas ute vid Torpet och slipade golven i sin länga. På sin tomt har han ett huvudhus från 20-talet, det gamla häktet i bygden från början på 1800-talet och en länga från ungefär samma tid. Han har börjat i längan, tanken är att den ska vara klar för uthyrning till nästa sommar. Elen är riven, plastmattorna borta och tretexen som satt på väggarna är ersatt med gips.

Snart är det dags att måla listerna som han har nytillverkat, måla panelen som sitter i den ena rummet och tapetsera! Ikväll ska han ta hem färgkartor, jag får hjälpa till med färgval eftersom han är färgblind. Kommer bli ett så fint hus! Sovplatser för fyra personer, litet vardagsrum och ett litet kök. Bilder kommer!

När han ändå var där plockade han upp all potatis som var kvar i mitt land. En hel del var grön, jag har inte varit så duktig på att kupa den… Svärfar som hjälpte till fick med sig hälften hem, men vi har ändå mer än vad vi kan äta upp hemma! Vi har inget bra ställe att förvara den på, så än så länge står den framme i köket i en pappkasse.

Men det är gott med potatis! Rårakor, gratäng, hasselbackspotatis, potatisklyftor, potatis och purjolökssoppa… Mmm

Jag kan inte låta bli att visa en bild på grannhuset som min sambo antagligen kommer köpa. Affären är långt ifrån klart än, han har inte ens varit inne i det än, bara tittat in genom fönstren. Men jag var inne i det förra sommaren och såg att det hade potential!

Under alla lager masonit och platsmattor finns det ett gammalt vackert hus. Tänk er det utan tilläggsisoleringen, utan masonitfasaden, kanske utan de två utbyggnaderna på varsin sida om ytterdörren, med bytta fönster…

Men vad ska vi kalla det? Min torp kallas ju för Torpet, men det här då? Min sambo heter Andreas och jag Andrea, så att kalla det för Andreas torp går ju inte heller, och dessutom är det inte ett torp. Vad kallas den här byggnads typen? Är det en sen modell av parstuga i två plan?