Riva är det roligaste jag vet! Det är som en skattjakt i husets historia. Det kräver inga stora inköp eller direkt handverkskunnande. Bara en kofot. (Substantivet: en kofot, verbet: att kofota) 

I helgen började vi riva i övre hallen i Andreas hus. Här ska dörrar flyttas och plats göras för ett nytt badrum. Badrummet idag ligger i en tillbyggnad som ska bort för att återställa husets originalutseende. I övre hallen var det ett lager masonit och på vissa ställen även ett lager tretex. Och där under en fin panel!

 

(70-tals grönt innan)

 

(Den gröna färgen möter en grisrosa..)

 

 

Det var samma panel som vi hittade som bröstning i det sovrum som vi börjat riva.

Men när man river uppstår många frågetecken. Varför är taket sänkt i ett parit ovanför trappan? Går det en bärande bjälke där?

Varför har de använt två olika lister på samma vägg?

Hur såg låset ut som satt här tidigare?

Allt är så fint under masoniten! Jag skulle vilja riva alla ytskikt i huset på en gång! Det blir ju bara vackrare. Man behöver inte göra något annat, ingen renovering, målning eller tapetsering, bara riva! Tyvärr sitter ju elen ovanpå alla lager, så den skulle man behöva åtgärda.. Tur är svärfar är elektriker!  

Andreas målade brädorna med 50% linoljefärg och 50% linolja innan, det ska skydda dem. Först trodde vi att det skulle räcka med en bräda i bredd, men det krävdes två. Men det blev riktigt snyggt! Vindskivorna är falurödfärg målade.

Eftersom nocken inte är i 90 graders vinkel så hade Andreas hyvlat till rätt vinkel innan på längden på brädorna. Om ni förstår vad jag menar.

Nocken böljar men det gick bra ändå.