Att köpa ett hus som någon som jobbat på betongfabrik ägt är inte alltid så kul. Den ”fria tillgången” på betong gör att många nödlösningar är mindre kul att få bort.

I hela undervåningen i Andreas hus ligger ett centimetertjockt lager av någon cementslurry direkt på originalgolven, på det spånskivor och på det korkmatta.

På övervåningen hade vi hoppats att det bara ligger spånskiva och korkmatta. Men icke.

Golvet i sovrummet tyckte någon, någon gång var för ojämnt för att lägga nytt golv på, så då la hen ut små kluttar av betong fint i lod och sen la hen spånskivor och korkmatta. Perfekt vågräta golv! (Jag skriver hen för att inte fördomsfullt anta att det var en man som jobbade på betongfabriken och som var husets ”hemmafixare”, även om sannolikheten är rätt stor..)

 

Nu försöker vi försiktigt bryta bort betongen för att sedan kunna slipa golvet. Det är bättre än på nedervåningen där det ligger betong över hela golven, men ändå rätt jobbigt..

Nu har Andreas tagit bort lite mer spånskiva från väggarna, han ville se om den fina originaltapen gick runt hörnet, och det gjorde den! Nu har vi ett ”fint” originalhörn i sovrummet.  

 

Under fönstret hittade Andreas en av de gamla golvsocklarna, så nu vet vi hur de såg ut och kan nytillverka! De är enkla, med bara en liten avfasning, som vi hade misstänkt.