Har precis kommit ut till Torpet. Sitter och njuter i solen med ett glas rött med grannens Grolle tuffandes i bakgrunden som samlar in de sista högarna till valborgsbrasan.

Jag sitter i dörröppningen till Andreas snickarbo (det gamla häktet i bygden). Han försöker få ordning på en gammal pinnstol.

Det här är livet!

Att ta fram hemma plockade, styckfrysa hallon på vintern är verkligen lyx! (även fast kalendern säger att det är vår så känns det inte riktigt så)

 

Förra helgen bakade jag en rulltårta som jag fyllde med rårörda hallon. Hembakad rulltårta och köperulltårta är verkligen som natt och dag!

Tack till mamma som har plockat många av hallonen jag har i frysen! Det är dags att äta upp det som finns kvar innan det är hallonsäsong igen. Jag är en sån som sparar och sparar, vill ha dem till något speciellt tillfälle vilket gör att jag inte använder dem.

(Bilden är tagen i Andreas fina 50-talskök.)

På tomten bredvid Torpet och Andreas hus röjde de runt med en grävmaskin för några år sen, det resulterade i att ingången till ett täckdike blockerades. Varje år sen dess blir det översvämningar på våren. I år har han som har tomten höjt vår väg lite och grusat på den, men det verkar inte ha hjälpt alls. Fick just det här fotot av Andreas.

I år ser det värre ut än vanligt.. Sjöutsikt? Swimmingpool?  

Han som äger tomten har lovat att åtgärda problemet, måste nog ringa honom idag!

Efter jobbet idag tar jag bussen ut till Torpet! Andreas hade inget jobb idag så han åkte ut tidigt imorse. Planen är att han ska fixa taket i köket i sin länga, det som jag rev ner för två veckor sen. Han jobbar ibland med scenografi och det blir en sån lösning där, inte så byggnadsvårdsmässig. Han ska göra ett tak som ser ut som ett gammalt tak (sånt som ser ut som bred lockläkt, vet inte vad det heter..) fast i mfd. Kommer nog bli fint, trotts att det är ”fusk”.

Det är redan pärlspontspanel i köket, så vi kände att det skulle bli lite mycket med smal spont i taket också.

Bilder kommer!

Trevlig helg!

I fredags grillade vi och drack gott vin. Efter spelade vi plattor på vevgramofonen som Andreas fick av mig i födelsedagspresent förra året. Den funkar fin fint!

Vi har börjat köpa på oss stenkakor när vi hittar. Har både svenska som Taube och Ramel, men även utländska som Armstrong och Doris Day. Hon är faktiskt en favorit som vi vill köpa mer av! 

Men man får inte ligga länge i soffan, på varje sida är det bara en låt. Sen måste man upp och veva och vända!

Att köpa ett hus som någon som jobbat på betongfabrik ägt är inte alltid så kul. Den ”fria tillgången” på betong gör att många nödlösningar är mindre kul att få bort.

I hela undervåningen i Andreas hus ligger ett centimetertjockt lager av någon cementslurry direkt på originalgolven, på det spånskivor och på det korkmatta.

På övervåningen hade vi hoppats att det bara ligger spånskiva och korkmatta. Men icke.

Golvet i sovrummet tyckte någon, någon gång var för ojämnt för att lägga nytt golv på, så då la hen ut små kluttar av betong fint i lod och sen la hen spånskivor och korkmatta. Perfekt vågräta golv! (Jag skriver hen för att inte fördomsfullt anta att det var en man som jobbade på betongfabriken och som var husets ”hemmafixare”, även om sannolikheten är rätt stor..)

 

Nu försöker vi försiktigt bryta bort betongen för att sedan kunna slipa golvet. Det är bättre än på nedervåningen där det ligger betong över hela golven, men ändå rätt jobbigt..

Nu har Andreas tagit bort lite mer spånskiva från väggarna, han ville se om den fina originaltapen gick runt hörnet, och det gjorde den! Nu har vi ett ”fint” originalhörn i sovrummet.  

 

Under fönstret hittade Andreas en av de gamla golvsocklarna, så nu vet vi hur de såg ut och kan nytillverka! De är enkla, med bara en liten avfasning, som vi hade misstänkt. 

Rivning är nog en av mina favoritsysslor ute på Torpet. Det kostar inget, krävs inga inköp, nästan ingen planering och så är det så spännande att se vad man hittar!

I söndags gav jag min på taket i köket i Andreas länga. Jag hade hoppats på att hitta någon fin spont bakom masoniten, men nej.

 

Först ett lager papper, uppsatt med häftstift. Sen ett märkligt ihop plock av brädor. Vissa vackra breda, andra smala. Vissa såg ut att ha varit golv, andra var tapetserade med en vacker blå tapet.

 

Nu har vi två alternativ. Antingen slipa taket, täta mellan brädorna med massor med latex och måla. Eller sätta upp en spont av något slag. Vi får se!

En erfarenhet jag fick var att det är en dålig idé att riva ett innertak utan skyddsglasögon och andningsskydd… Det fanns skydd 30 meter bort i ett annat hus, men jag var lat och tänkte att jag kunde hålla andan och kisa lite. När masonitskivorna föll till golvet med ett brak fylldes luften med damm, sågspån, massor med muslortar och allmänt bös. Idag hostar jag och känner mig irriterad i luftvägarna. Skräpet i ögonen försvann efter några blinkningar, men inte det som jag andandes in.

En kollega nämnde att det kunde vara sorkfeber, men det ska inte finnas söder om Dalälven, så jag hoppas att jag slipper det! Dessutom är det nog vanliga möss och inte sorkar som bor på vinden.

Man lär sig något nytt varje dag!

Helgen var alltså rejält tuff. Två skåpbilar och ett släp, två vändor. Som tur var blev vi klara på lördagen när solen sken, så vi slapp arbeta i snöstormen.

Vi byggde en rutschkana för teglet. Tanken var från början att kanan skulle ha två kanter, men då fick inte pannorna plats så vi satte bara dit en och så vinklade vi den lite. Fungerade väldigt bra. ”Bäddade” lite vid foten av kanan med geotextil och presenning så att teglet landade lite mjukt. Inte en panna gick sönder på vägen ned!

Sen var det bara till att bära dem till släpet och skåpbilarna, jag orkade 4-5 stycken åt gånger på lördagen (på söndagen när vi skulle tömma det sista lasset orkade jag tre), svärfar och de andra klarade 6-7 åt gången.

 

 

Vi staplade dem på högkant bakom Andreas finka (på hans tomt står bygdens gamla häkte) på pallar. Vi byggde i två lager med träskivor emellan. Då kan fukt rinna av och vi riskerar inte att de frostsprängs. Och så täckte vi allt med presenningar. 

Teglet är nere och staplat ute på Torpet, men det finns inte en muskel i min kropp som inte ömmar! Vi fick ner allt under lördagen i strålande sol.

Fler bilder kommer imorn!

I helgen ska vi ut till scoutstugan och plocka ner ett tegeltak och forsla hem det till Torpet! Det ser ut som att det ska bli fint väder, så det blir nog två härliga dagar med mycket kroppsarbete. Massor med enkupigt tegel som ska få ett nytt kärleksfullt hem hos några som uppskattar dem.

Blivande svärfar och svåger kommer och hjälper till också. Ska se till att laga riktigt god mat på kvällen som tack!

Bilder kommer!

Påskhelgen spenderades uppe i Lofsdalen. I backarna i solen, väldigt skönt.

Förra gången Andreas var uppe i Lofsdalen gjorde han klart avloppet i gäststugan. Så nu kan man hälla ut sin kopp te eller borsta tänderna där ute. Blev väldigt snyggt tycker jag!

 

 

 

 

 

Skänken hittade min mamma på en loppis nära Torpet. Då hade den inga ben, dom har Andreas snickrat ihop.

 

För några veckor sen pyntade jag våra vardagsrumsfönster lite! Med några kilo Solist.

Så här står det på nätet om Solist:

Solist är en mycket tidig fast tidigpotatis. Den har snabb plantsättning och bildar knölar tidigt. Solist har hög skörd och har tämligen stor knölmängd. Den har jämn knölstorlek även i tidigproduktion. Dess knölar har rundoval form med grunda ögon. Solist har god motståndskraft mot brunröta. Enligt erfarenheter från Danmark och Sverige är den tämligen motståndskraftig mot rostringar. Solist kan man sätta i kall mark och den passar för finska förhållanden.

Solist passar väldigt bra både till odling under plast och väv eller friland. Den drar klart och tydligt nytta av bevattning och jämna fuktförhållanden.

Tidigare år har jag haft tre sorters potatis, en tidig, en mellan och en sen. Men det har blivit lite väl mycket potatis så i år blir det bara två sorter; Solist och Sparris potatis. Då kanske jag får plats med lite schalottenlök och morötter också!

Ps: igår var min treårsdag som torpare! Tiden går fort, men samtidigt så känns livet med torp självklart. Kan inte minnas livet innan. :)