När jag var uppe i Mora förra veckan åkte jag med en trevlig taxichaufför. Jag frågade vad hon skulle göra på sin semester och hon svarade att hon och hennes man inte hade spikat något, de kanske skulle vara hemma eller kanske åka på hojsemester. De hade sen några år börjat leva efter carpe diem, fånga dagen, och försökte planera så lite som möjligt, ta dagen som den kom och leva i nuet.

Jag kom att tänkta på henne i helgen. En ros utan för Andreas länga blommade. På fredagen var den en knopp, på lördagen vackert utslagen och på söndagen överblommad. Med gammeldagsa rosor måste man verkligen leva i nuet.