Hantverkares motvilja att återanvända och bygga på gamla sätt slutar aldrig att förvåna.

Jag är scoutledare och vi har ett litet torp bredvid vår scoutstuga som behöver få taket omlagt. Vi har fått in flera offerter och alla säger att "det inte går" att lägga om taket med de gamla, enkupiga pannorna. Trotts att det finns en hel del till att tillgå i ett förråd. Jag har svårt att övertyga de andra i scoutkåren att det visst går. Inom byggnadsvårdsgillet är det allmänt känt att det går alldeles utmärkt att lägga om tak med gamla pannor. Det köps och säljs gamla pannor på blocket hela tiden.  Men för hantverkarna är det svårt att lämna fast pris eftersom det är svårt att räkna på hur lång tid det tar, ibland kan man behöva pussla lite eftersom de inte är perfekta och identiska.

 

Men inget ont som inte har något gott med sig! Jag har nu tjingat alla pannor i förrådet som tidigare låg på den stora scoutstugan, och alla som idag ligger på det lilla torpet. Jag har lovat att plocka ner dem och forsla bort dem. Vår stugfogde har sagt att det bara är skräp och att jag inte behöver betala, men nått litet bidrag tänker jag nog ge scoutstugan!

Jag har flera tak som skulle behöva dem! Mitt torp har ju ett plegel tak (plåt i tegelimitation), matkällaren och dasset har tak med betongpannor och gäststugan korrugerad asfaltspapp.

Allt går utom små barn.

Mrs universum har också fått erfara hanverkarnas motvilja mot att recykla:

http://mittuniversum.wordpress.com/2011/08/24/nytt-tegeltak/#comment-3016

”Att det blev helt nytt lertegel på ena takfallet har med att jag inte orkade stå emot män som menar sig veta allting bäst ;-)  Ibland är det svårt att vara kvinna i byggbranschen, inte minst gentemot sin egen man, haha ;-)  Samtliga av de fyra byggföretag som var här innan anbudslämnande hävdade att gammalt tegel har legat till sig och format sig efter varandra och är ytterst svåra att lägga på nytt om de inte kom i samma ordning som de legat på tidigare tak och att det inte skulle bli tätt. Skitsnack!  Andra argumentet var att det tegel vi hade lagrat på gården inte skulle räcka till hela taket. Struntprat! Jag blev i alla fall övertalad att ta nytt tegel på baksidan, även Halvan tyckte det kändes tryggare.  Att jag inte orkade stå på mej!  Nå, det är i alla fall  lertegel som ligger där och det är tätt.”

Nu längtar jag till torpsäsongen! Visst att jag åker ut till Torpet även på vintern, men inte lika ofta och det är många renoveringsprojekt som inte lämpar sig under den kalla perioden. Nu är helgerna så fulla att det inte är förens i slutet på februari som jag kommer ha tid att åka ut igen!

Igår kom en kurskatalog på posten med många spännande byggnadsvårdsrelaterade kurser som man skulle kunna sysselsätta sig med under vintern. Bland annat en byggnadsvårdskurs som gick igenom det mesta (6ggr), från fönsterrenovering till interiör färgsättning. De hade även en kurs i bara fönsterrenovering, i målning med linoljefärg, kurbitsmålning och allmogemålning. Jag blev lite sugen på kurbitsmålning…

Den här tekulan är inte det minsta torpig, men den är så söt! Gör mig glad. Köpte den som en liten present till min sambo i höstas på Lagerhaus.

Gott nytt år, i efterskott!

I julklapp fick min sambo två brickor i teak av min mamma som hör till de salt, peppar och sockerströare som vi har sedan tidigare. Jag hade aldrig sett en sådan bricka till de rätt vanliga salt och pepparkaren, när jag letade lite på nätet hittade jag bara en bild av en liknande bricka. http://randigatraden.blogspot.se/2011/08/salt-och-peppar.html Det verkar som att de är rätt ovanliga?

Till nyår passade vi på att inviga en av dem när vi skulle duka fint!

Två inramade tidningar med fjällmotiv och några gamla fina galjar ger lite stämning.

Andreas stuga i Lofsdalen är rätt modernt renoverad, den ska ju fungera för uthyrning och vara praktisk. Men några små detaljer finns det som skvallrar om att den är från 50-talet.

Bland annat tre fina, lite slitna stjärtlappar/pulkor, en kaffekanna och lite pärlspont.

(Det här inlägget har jag försökt lägga upp i flera dagar...)