Bättre sent än aldrig!

 

I tisdags köpte jag äntligen min sättpotatis, lite sent men det kommer nog gå fint ändå. Det blev ett kilo midsommarpotatis: Amandine. Provade Cherie förra året men den hade rött skal, kändes nästan för tjockt för att äta.. Så ska inte midsommarpotatis vara! Amandine hade jag första året, så jag gick tillbaka till den. Och så blev det tre kilo sommarpotatis: Linzer. Den har jag inte provat förut. Och så ett kilo sen potatis: sparrispotatis. Den hade jag förra året också och var mycket nöjd!

 

Alla tre sorter räknas som delikatess potatis. Men är inte all hemmaodlad potatis en delikatess?

 

Nu ligger de och lapar sol i vårt vardagsrum på silverbrickor! (och en Josef Frank bricka)

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0